David Strindberg & Johan Bring

En konstnärlig och meditativ gestaltning av en harmonisk population som drabbas av ett försök att civiliseras. I Tartarus utforskar regissörerna David Strindberg och Johan Bring naturbefolkning, korståg och civilisation. Vi ser ner på naturbefolkningars kultur medan vi själva lever, hjärntvättade av det vi tror är vetenskap, i ett självkonstruerat helvete. I den grekiska mytologin är Tartarus en avgrund av plågor och lidande, djupare än Hades. Är civilisation Tartarus?

Miljöerna är vackra och storslagna

Några primitiva varelser rör sig sakta i ett kargt landskap. Vinden viner och några grymtningar studsar mellan klipporna. Varelserna lever i en annan värld, harmonisk och ytterst händelselös. De kliar sig i huvudet, gräver i jorden. Någon vänder på en sten. Efter ett par nästan smärtsamt långsamma öppningsscener händer något som skakar dem i grunden. En händelse som de inte kan förstå och som får deras harmoni att krossas.

Miljöerna är vackra och storslagna. Bländande vita stenöknar, djupgröna savanner och dalgångar av rödskimrande kalksten skapar en meditativ stämning. En stämning som förstärks av Mats Björks/kompjotr eplektrikas elektroniska musik.

Det här är en nedkortad version av Tartarus speciellt för Fotografiska. Originallängden är 43 minuter.

Regi- och brödraduon David Strindberg och Johan Bring började formellt att samarbeta 2009 under namnet PUNX STHLM. Sedan dess har de gjort ett flertal uppmärksammade videor. Bland dem superslowmotionvideon Synrise för det belgiska bandet Goose. Med släppet av deras första längre film Tartarus fortsätter de sin odyssé i långsamt berättande.