Hans Strand

Manmade Land samlar tre serier där landskapsfotografen Hans Strand nu för första gången väljer att rikta kameran mot landskap vilka visar resultatet av människans ingrepp i naturen. Resultatet är vid första anblick oerhört vackra snarast måleriska bilder, med vid ett närmare betraktande får de oss att rygga tillbaka. Och med sorg inse att jordens yta och dess tillgångar idag är mer “manmade” än naturliga.

den spejande blicken flyttats upp i skyn

Som en spejande indian i skogen med förmåga att läsa terrängen, ständigt sökande efter en vinkel, så beskriver Hans Strand sig själv. Han gör det med ett varmt tryggt leende och helt utan någon form av flummighet, förvissad om att någonstans i allas våra gener finns samhörighet till den vildmark vi kommer ifrån. En samhörighet mellan oss, naturen och alla varelser som vi inte längre lever utifrån, utan istället ser naturen och varandra som något att roffa åt sig av med kortsiktig rovdrift och vinstmaximeringskrav.

I utställningen Manmade Land på Fotografiska har den spejande blicken flyttats upp i skyn och vi ser de mänskliga avtrycken på jordytan från ovan fångas i dessa fascinerande geometriska kompositioner.

– Vi människor förbrukar och förstör så mycket av den mångfald som ursprungligen fanns på jordens yta. Vilket blir så påfallande sett från luften. Du kan sitta i en bil och tänka “åh, vad böljande landskap med olivträd” men uppifrån ser du hela bilden som snarare är en tragedi av monokultur utan djurliv, insekter eller annan växtlighet. Och det är denna slags mänskliga förstörelse av jorden som jag försöker fånga, både bokstavligt och bildligt. De mönster som mänsklig påverkan bildar på jordytan är grafiska konstverk i sig som jag vill ska få oss att inse vidden av våra handlingar.

Detta är en fotograf som med sin kamera och förmåga att skapa just den exakta kompositionen fotograferar naturbilder du aldrig glömmer. De får dig att själv spana och speja i undran över vad denna utsökta komposition som så starkt fångar dig egentligen föreställer? En tavla av Miro, Kandinsky eller kanske Picasso?
Svaret är: Landskap som alla bär tydliga spår, och ofta sår, av mänsklig påverkan. Platser där den ursprungliga naturen helt trängts undan: Den förgiftade floden Rio Tinto där brytandet av olika metaller gör den till en segflytande färgpalett, olivträds-odlingar med mil efter mil av monokulturens monotoni, och som dess motsats ett uråldrigt patchwork bildat av småskaliga odlingar i oländig bergsterräng i Aragonien.

skildrar resultatet av människans ingrepp i naturen

De tre serierna som visas skildrar resultatet av människans ingrepp i naturen. Hur mycket naturlig natur finns det egentligen kvar? Platser där djurliv, ekosystem och människor lever i harmoni med varandra.
– Hans Strand började sin karriär med att fotografera naturens orörda skönhet, och kom med tiden att inse hur snabbt dessa områden försvann och omformades av mänsklig hand. Med samma konstnärliga språk har han fortsatt att dokumentera vår värld från ett perspektiv få av oss har möjlighet att se, och det bedrägliga i vad som vid första anblick ser vackert ut men som vid närmare granskning egentligen är en konstgjord och nästintill död miljö. Något som inte bara väcker frågor om vad vi gör med vår omvärld, utan även hur vi vilseleder och bedrar oss själva, säger Johan Vikner, Exhibition Manager på Fotografiska.

Utställningen ställer dessa viktiga frågor och vill inspirera vad du som betraktare själv kan bidra med för en mer hållbar hantering av allas våra resurser. Texterna består dels av Hans Strands egna reseberättelser från de platser han fotograferat, samt naturgeografen och adjungerade professorn Johan Kuylenstiernas reflektioner.