Lars Tunbjörk

Fotografiska är stolta över att till hösten presentera den stora retrospektiva utställningen Tunbjörklandet – blicken från sidan med en av de mest internationellt framgångsrika svenska fotograferna någonsin, Lars Tunbjörk (1956 – 2015). Sammanställd och kurerad av hans hustru filmaren Maud Nycander samt curatorn och fotografen Hasse Persson visar utställningen ett brett urval av Tunbjörks samlade livsverk.
Att ett uttryck myntats att en särskild kvalité innebär ”en Tunbjörkare” säger mycket om vilket avtryck han gjort. Denne världsstjärna som ständigt återkom till sina rötter i Borås…

speciella stil av starka färger

Med särskild känsla för det som annars inte brukar uppmärksammas – det som ligger och pulserar under ytan, där orden inte räcker till. Det som ger igenkänningens rysningar, gåshud eller glädjetårar. Lars Tunbjörks blick naglade fast det han ville få oss andra att också se – ständigt med ett frågetecken adderat ”Är det verkligen så här det ska vara?”.

Med lika mycket humor, värme som svärta och kanske ett visst raseri, fångade han stämningar som får betraktaren att stanna till, känna efter och på nåt märkligt sätt även känna igen sig. Vare sig han med sin speciella stil av starka färger och hård blixt porträtterar små amerikanska provinsstäders shoppinglador, japanska kontorslandskap eller nedmonteringen av folkhemmet i födelsestaden Borås. Att han efterlämnade uttryck om att en bild eller plats är en ”Tunbjörkare” eller ”Tunbjörksland”, alltså något med särskilda kvaliteter av en blick fylld av absurd vardagsbetraktelse och kritisk syn på tillvaron, säger något om storheten och avtrycket.

– Lars hade börjat planera en retrospektiv bok och utställning när han dog. Att fullfölja denna hans vision har känts mycket viktigt för mig och andra runtomkring honom. Hasse Person, som även tidigare kurerat Lars utställningar och nära följt hans arbete, och jag har sammanställt Tunbjörklandet – blicken från sidan tillsammans där vi har öst ur en bildskatt på över en halv miljon exponeringar. Bilderna känns högaktuella nu i en tid när så många av folkhemmets grundpelare ifrågasätts. Lars fångade tidigt ett skeende som alltmer eskalerar, berättar Maud Nycander, filmare och gift med Lars Tunbjörk.

Efter hans hastiga bortgång 2015 startades Lars Tunbjörks Stiftelse för bevarandet av denna passionerade fotografs livsverk. Ett arbete som pågår med att katalogisera samt digitalisera Tunbjörks arkiv i syfte ett göra det tillgängligt samt möjliggöra forskning. Här ryms i samlingen verk bland annat från serierna, Landet utom sig, Offfice, I Love Borås, Home, Dom alla, Vinter, ur vilka delar nu visas i denna stora retrospektiv. I samband med utställningen doneras även ett verk till Fotografiskas samling.

Blicken för det absurda och allmänmänskliga

I början av karriären arbetade Tunbjörk som pressfotograf på bland annat Borås Tidning, Stockholms Tidningen Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Men det var när han började vända kameran mot det småskaliga, udda i utkanten, som det dokumentära fotograferandet tog en ny vändning motett personligare uttryck. Absurda surrealistiska bilder ofta i kommersiella miljöergjorde att många i västvärlden kände igen sig ”men, så där ser det ju ut här också”: Plastiga shoppinglador vilka trängde ut stadskärnornas små butiker, sterila kontor, stereotypa miljöer som växte upp som svampar på planeten Jorden. Ytterst aktuellt även i nutid när till exempel alltfler städer saknar levande stadskärnor.

– Lars blev den som porträtterade ett skifte med galopperande kommersialism, övergivandet av traditionella mötesplatser, förfulningen och plastsamhället, ett krackelerat folkhem. Han satte fingret på detta skeende före alla andra och var mogen att ta sig an uppgiften och igenkänningen hos betraktaren är på många sätt gränslös, säger Nycander och Persson.

Detta dokumenterade och vittnade av sin samtid innebar att Lars Tunbjörk plötsligt fann sig vara en hyllad världsstjärna, där till exempel USA föll handlöst för hans fotografier med uppdragsgivare som The New York Times Magazine, GEO och TIME. De älskade hur han med sin unika mix av värme, humor och svärta, fångade och avslöjade stämningar av platser och situationer som annars inte syntes i drömbilden av ”The Land of Opportunities”.

Parallellt arbetade han med sina egna projekt som utmynnade i tio fotoböcker, flertalet utställningar och hans fotografi finns representerat i samlingarna hos såväl MOMA som Centre Pompidou och Maison Européenne de la Photographie i Paris.

Blicken för det absurda och allmänmänskliga når helt enkelt in till betraktaren oavsett vilken kontinent du råkar på bo. Ett intuitivt fotograferande som slår an strängar i det kollektivt undermedvetna där han noga valde ut platser och väntade på att något skulle hända.

Att utgångspunkten är ett kraftigt ifrågasättande av rådande ordning får nog sägas vara givet, även om Tunbjörk själv aldrig ville sätta ord eller etiketter på det han såg. Precis som han sällan, om inte aldrig, var nöjd utan strävade ständigt vidare med oerhört höga krav på sig själv. Denne livsnjutande charmiga lite blyga person som stundtals, oftast vintertid, drabbades av djupa depressioner. Vilket innebar att familjen såg till att resa utomlands under den mörkaste årstiden, något som blev svårare när barnen växte upp och gick i skolan.

– Då gick han in och gjorde något visuellt av det. En dokumentär skildring av Sverige Vintersom lika mycket handlar om honom själv, en verkligt personlig skildring. Han processade länge sitt bildurval, ibland efter samspråk med andra men med enorm integritet där han själva alltid hade sista ordet, och var ständigt i rörelse framåt, berättar Nycander och Persson.

Efter Tunbjörks hastiga bortgång år 2015 skrev TIME’s Deputy Director of Photography Paul Moakley träffande i sin minneskrönika: ”Lars made you feel like you weren’t alone and that someone else understood the great abyss that stands before us”.

Fotnot: Tore G Wärenstams Stiftelse i Borås delar ut Lars Tunbjörkpriset i samband med utställningens öppnande på Fotografiska, där vinnaren får ställa ut på Abecita konsthall.