Vincent Peters
Light Within
Med ett öppet hjärta och lika öppen blick möter han omvärlden. Det går nästan att fysiskt känna den kontakt som uppstått mellan den fotograferade och den fotograferande i Vincent Peters bilder.
Med ett öppet hjärta och lika öppen blick möter han omvärlden
Kvinnor och män porträtterade av mode- och porträttfotografen Vincent Peters har ofta två saker gemensamt. De är kända på ett sätt som gör dem bekanta för de flesta av oss. Och de fungerar som en canvas på vilken vi som betraktare målar upp en bild som säger mer om oss och vår tid än om dem. I utställningen Light Within som öppnar 24 maj på Fotografiska visas ett 50-tal tablåer av ljus och skugga utmejslade av Peters.
Med ett öppet hjärta och lika öppen blick möter han omvärlden. Det går nästan att fysiskt känna den kontakt som uppstått mellan den fotograferade och den fotograferande i Vincent Peters bilder. Ömsint och med respekt fångar han under en millisekund mötet, så att vi andra sedan kan ta del av det och direkt börja skapa våra egna unika associationer av vad det är vi tycker att vi ser.
“...En av de viktigaste komponenterna i Vincent Peters fotografier är ljuset, eller frånvaron av ljus. Samspelet mellan ljus och skugga spelar den centrala rollen, där Peters kan välja vad som ska visas och vad som döljs.”
Allt handlar om empati och förtroende
Nu öppnar utställningen Light Within på Fotografiska med ett 40-tal porträtt. Gemensamt har de att det närapå är garanterat att du känner igen deras ansikte, fast du med största säkerhet aldrig träffat dem. De är nämligen hårt arbetande i branscher som alla bygger på att skapa myter, drömmar och arketyper att förhålla sig till.
– Att ta ett foto är som att sammanfatta ett samtal med ett enda ord. Allt handlar om empati och förtroende. En bild blir speciell när den förmedlar något om både den som fotograferats, den som fotograferar och fotografi som konstart. Ett porträtt säger egentligen mer om tiden än om personen. Olika tider söker olika förebilder, olika arketyper att förhålla sig till för att försöka förstå sin samtid. Tänk på skillnaden mellan Johan Waynes alla tuffa sheriffer på 50-talet och Dustin Hoffman i 60-talets Mandomsprovet/The Graduate. Båda representerar sin tid och ger uttryck för helt olika mansroller. Precis som 60-talets ikoniserade Marilyn Monroe och 70-talets politiskt aktiva Jane Fonda, två olika kvinnoideal som väl speglade sin tid och dess förväntningar.
Som barn växte han upp i Bremen med en far som gått mycket på bio som ung, stunder där det gick att fly från den hårda efterkrigstiden som rådde i Europa. En vana han överförde till sin son Vincent som själv refererar sitt fotografiska uttryck till filmens värld av ljus och skugga, alltid fångat av en analog kamera.
– Jag vill förmedla det genuina och inte låta tekniken vara i vägen för mötet. Det finns behov av det raka, intima berättandet som skapar kommunikation och förståelse mellan oss. Att vi med hjälp av foto får syn på oss själva och våra medmänniskor istället för att krångla till det och bli så teknikfixerad att själva tekniken blir överordnad det mänskliga. För mig är alltid mötet det primära och att måna om fotografins rötter genom att använda analog teknik ett sätt att vårda en viktig tradition.